Vaknade kl 09.00 med att hunden min hoppade upp till mig och myste. Alltid svårt att gå upp då. Pappa gick samtidigt in och tittade om jag var vaken och försökte förhandla lite med mig.
Han frågade om jag kunde dra till systemet och köpa lite vin till kvällen, plus skjutsa syskonen till bussen i Norrköping. De är nu på Judas Preist konsert i Stockholm och jag ska också hämta dom inatt vid 02.00 tiden. Jag kommer vara trött, men eftersom jag är så sjudundrans snäll så gör jag det gärna. Samtidigt när jag väl var inne i Norrköping en kort stund, så passade jag på att pussa på Daniel innan han skulle åka hem till hemorten Åtvidaberg. Det var mysigt och jag blir kärare och kärare för varje dag som går.

Nu ikväll kom några vänner från Norge på middag. De sitter där nere och dricker vin och jag kan inte ta en droppe. Känns som att jag sitter och väntar och väntar på att få hämta dom. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra ikväll. Men jag har gjort en blandskiva till Emma alias "hjärtat" i mitt lag. Hon är lite inne på indie, så då känner jag att det är min plikt att visa vad det finns för fantastisk musik. Så den ska hon få när vi väl samlas innan matchen imorgon kväll. Rätt skönt att känna att man hinner sova. Stressa är inte min grej.

Jag antar att det blir en Evelina-stund ikväll och där ingår det att rita, lyssna på Adam Green och pyssla lite. Jag har fått order av Dani att rita lite på hans tatuering, så det kanske jag ska börja göra. Fick låna två filmer av honom också, så jag har alltid något att göra.
På tal om blandskivor så gör jag alltid mina egna skivomslag. Klippa och en massa klistrande. Det är så satans kul och ibland kan jag önska att jag arbetade som det. Skivomslag-görare/designare, låter inte det bra? Ack, ack vad skoj det vore.

Jag hade glömt bort att både mamma och jag har namnsdag idag. Fick ett grattissms av mamma när jag väl vara påväg hem till Finspång och då fick jag paniken att jag inte hade köpt någonting. Så det blev hennes favoritblommor, tulpaner, och ett par fina ljus som jag själv vill ha. Är väldigt avundsjuk. Hon blev i alla fall glad, samt fick hon dåligt samvete att hon inte hade köpt något till mig. Men när skulle hon ha fått tid till det? Nej nej, jag är inte bitter.

Jag antar att jag måste dra mig nedåt nu igen. Oerhört trevligt må jag säga. Chipsen väntar på mig och en god, kall Loka. Mm, mumma porrigt&snuskigt gott.
Och du Dani.. du är porrig.



Checka in Adam Green - The Prince's Bed.
http://www.youtube.com/watch?v=NAoyqOrNoSQ

Jag vill ha en Uggla och en extra hårddisk till min dator, så att jag kan ladda hem olagliga filmer. Eftersom jag blir allt för snål för att köpa några på rean. Men nä, en uggla vill jag ha speciellt.
Han skulle få heta Holger.
Daniel och jag har kommit fram till att han ska köpa det till mig.
Tjoho&godnatt.

Urk och åter usch. Denna eftermiddag har inte varit rolig och jag är fortfarande neddämpad efter begravningen. Jag grät och grät och det kommer fortsätta såhär hela kvällen.
Känner mig inte alls social och idag ska jag bara frossa, se på sorgsna filmer som gör att jag kommer att gråta. Plus så lyssnar jag bara på ledsen och nedtryckande musik.

Just nu är det Simon&Garfunkel med bland annat låtarna Bright Eyes och Bridge Over Troubled Water. Är lite inne på Thåström, Sigor Ros, Shearwater och Antony and the Johnsons.
Hm ja, det kommer inte bli någon rolig kväll.
Men jag känner ändå att det kan vara så skönt att sitta för sig själv och få känna att man får vara ledsen. Ska tända ljus också, så att min nedtryckstämning blir till max. Jag behöver få ha det här och nu har jag sagt ett farväl och på återseende i Nangijala.

Efter en jobbig utomhusträning i leran, så kan jag garantera att man känner sig trött och sliten såhär dags. Men det är ändå något jag älskar med att spela på grus. Det är att bli riktigt smutsig. Jag vet egentligen inte varför, men det är gött kött till max.

Idag har jag bara haft en massa dramauppvisningar, eller ja, hela 2 stycken. Både i Ljungsbro och i Norrköping på ett dagis där det finns barn med CI. (Cochlea implantat)
Jag var en halvnaken Mowgli somvanligt, mus i Askungen och dvärgen Kloker. Eftersom kära Maria var tillbaka som Simba, så behövdes jag inte denna gången i Lejonkungen-scenen. Dramauppvisningar eller teater är riktigt skoj. Jag brinner oerhört mycket för det och barnen uppskattar det verkligen och de ska alltid gå fram efter föreställningen och se noga hur man ser ut. Blir lite som att man blir lite deras idolfigurer. Det är fantasin som spirar i deras huvud och det känns fantastiskt att kunna göra deras fantasi till verklighet genom en liten föreställning. Jag fick en fråga idag av ett litet barn, vad en Mowgli äter i djungeln? Äter de likadan mat som Bagheera och din vän Baloo? Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara på den där knepiga frågan, eftersom jag inte vet vad de själva föreställer sig. Men det blev ett enkelt svar som: Självklart. En massa frukt och nyttigheter så att man blir stark för att kunna överleva i djungeln.

Jag vet inte riktigt om det var ett rackarns bra svar, men de nöjde sig väldigt bra med det. Godis fick vi också som tack för att vi kom. Ujuj, vad vi ska gotta oss på det vid fredagsmyset imorgon. Vi har åter en föreställning imorgon också, men då i Finspång och det är den absoluta sista. Trots att jag älskar det här, så är jag trött på att det är samma sak hela tiden. Klarar inte av att vara halvnaken sådär på scen hela tiden. Tidningen kanske skulle komma imorgon också. Jag blir lite nervös, eftersom jag vill inte visa upp min bleka hy som Mowgli inför hela kommunens befolkning. Så håll utkik efter en nakenchock!

Annars för att nämna om det jag alltid gör, är ju att självklart prata om min kärleksfjant. Vi träffades igår kväll och myste rejält med lite vin och film. Onsdagsmys, eller lite lill-lördag kanske det var? En månad idag förresten. Tiden går fort.
Det var oerhört mysigt att få vakna upp bredvid honom igen. Men jag blev lite avundsjuk när han hade sovmorgon och inte jag. Sov och pratade i sömnen som han brukar göra. Han brukar faktiskt säga någon kommentar som alltid börjar på: "Men älskling.."
Jag vet inte vad han har i tankarna när han sover.
Han är i alla fall bäst.

På tal om kärlek så träffade jag min andra kärlek idag och det är ju självklart min Mira, Mirre, Purra, Purri-purr och Burr. Även kallad Miranda. Vi gick lite på stan för att se om vi hittade något till Felicias födelsedag som är nu på onsdag. Hon fyller hela 16 år och jag kan inte förstå hur stor hon har blivit. Även fast hon är en bra bit längre än mig. Det blev i alla fall lite smått&gott och jag hoppas att hon blir glad. I och försig så blir hon det alltid. Jag är tydligen kanon bra på att köpa presenter enligt henne. Men det är inte så svårt om man köper saker till henne som man själv vill ha. Blir tillslut att jag kan använda det också, precis som hon gör och snokar i min garderob. Låter nu som att jag har en baktanke med allt som jag köper bara för att få allting själv. Nejdå, jag väljer ut allt med ett stort hjärta.

Och imorgon är det åter begravning. Jobbigt, men det kommer bli fint. Tårar får komma under den stunden och jag ska tänka på honom precis lika mycket som jag gör varje dag. Ska bli skönt att få ta ett farväl och säga att vi ses i Nangijala snarast.

Nu blir det film, The Cider House Rules, med den vackraste skådespelerskan Charlize Theron. En film som jag lånade av pappa, som är enligt honom en riktig tjejfilm. Blir mysigt med en kärleksfilm innan jag somnar. Felicia som jag lånar över natten har redan somnat. Jag är i och försig jätte trött också, men det är alltid skönt att få somna till hångel. Då ska jag drömma om Daniel.

En av det roligaste jag har sett på länge.
http://www.youtube.com/watch?v=yn5HUMplQiY

Det jag har gjort nu under början av denna kväll är att söka efter ny musik.
Och eftersom min jäkla hårdisk är full med en massa musik, så kan jag tyvärr inte ladda hem något olagligt. Men i alla fall efter lite sökande, så hittade jag ändå en grupp som jag har fastnat lite för. De heter Without Gravity och de är lite indie, folk och acoustic. Väldigt mysig kvällsmusik om jag får säga det själv. Så om du känner dig lite nyfiken, så lyssna här.
http://www.youtube.com/watch?v=6s4Y3JLOPr4&feature=related

Annars har jag inte gjort så mycket mer idag än att ha varit i skolan som gick satans fort. Det var kul att träffa alla andra igen och självklart fick lite stora uppgifter att göra. Hårdkörning direkt. Samt blev jag lite glad av jag fick höra av en personal som jobbar på Skärlunda (där jag hade praktik.) Och hon sa att de hade pratat så gott om mig och även hade alla pratat så mycket om mig på deras konferens. Så deras uppgift här i världen är att försöka sno mig till dom från mitt andra jobb på Kastanjen. Jag tackar inte nej.
Har haft ett teorimöte idag också med fotbollen om försvarsspel. Väldigt intressant, men ändå har man hört det där så många gånger förut. Jag lyckades sno till mig lite kaffe, så jag kände mig nöjd med att bara sitta där och njuta, samt så pratar jag alltid mest av alla.

Idag gjorde mig lite lycklig med att beställa en jätte fin t-shirt från internet som jag hoppas att jag får snart. Jag längtar och åter längtar. Min vän, Lollo, däremot vill beställa upp till 12 st. Jag kom nog upp till 7 kanske. Där finns t-shirtar allt från snusk, retro, band, tv-spel, musik, till t-shirtar som superhjältar. Jag tittade på en Mario och Luigi t-shirt och tänkte direkt på Dani. Han skulle säkert passa i den.

Jag älskar att titta runt på internet efter en massa fin konst av illustratörer. Det ger mig mycket inspiration. Det är framförallt en illustratör som jag verkligen har fastnat för sedan länge vid namn Åsa Arnehed. Det är så fint ritat med smala linjer. Gå in och kolla vettja på hennes sida http://www.arnehed.com/

Jag lovar att du kommer falla för henne, för det har jag redan gjort.
Till exempel med den här bilden får man se att hon blåser kärlek på honom mot hans kind. Jag tycker att det är fint och lite magiskt på något vis. Jag får den känslan av jag vill blåsa kärlek på Danis kind, varje dag, varje timme och varje sekund.
Mm, den här bilden gör mig småförtjust och lycklig av allt slags ting.

På tal om lycka så gjorde Lobbe mig mycket lycklig såhär på kvällskvisten.
Han skickade alla Jumpers skivor och de är förbannat bra fortfarande. Det är så mycket nostalgi i det här. Dessa har följt med mig under hela 90-talet bland tårar, motgångar och många fina stunder. Jag kommer ihåg som igår när jag uppträdde på musiklektionen i 9:an med låten I vårt kvarter med just dessa. Jag levde in i stämningen, plus fick jag ett bra betyg. Och när jag väl tänker efter så vet jag inte varför min musiklärare tyckte om det jag gjorde, eftersom jag inte kan sjunga. Det var ett slags test att man antingen skulle spela ett instrument eller sjunga en sång. Jag tog sången, eftersom jag inte kommer ihåg hur man spelade saxofon just vid den tiden. (och det kan jag inte fortfarande)

Förövrigt är jag rätt trasig, mer än någonsin, efter träningen på konstgräsplanen i Norrköping. Inte van vid att få en hel snöstorm i ansiktet när man springer efter en boll. Det var trots allt skoj, men jag har både fått en blånagel plus så frös jag så in i norden. Framförallt i fötterna. De var bokstavligen is. Så det blev att åka hem fort som ljuset, för att hoppa in i en varm dusch och sedan krypa ner i sängen. Väldigt skönt. Det kommer bli en tidig kväll för mig också. Jag måste försöka ändra tillbaka dygnet, så att jag kommer i balans igen. Skolan börjar trots allt imorgon och då blir det att gå upp 06.15, vilket jag hatar. Bortfrån den tidiga morgonen, så kommer det bli fantastiskt kul att få träffa alla igen.

En liten sångsnutt av Jumper
"Om vi håller om varandra så kommer tiden att stanna.
Om vi håller om varandra en liten stund att andas.
Om vi håller om varandra så kommer tiden att stanna.
Om vi håller om varandra så kommer vi förvandlas."

Jag vill hålla om dig Dani.

Vad kan vara bättre att rita, tända fullt med varma ljus i rummet, dricka en öl och lyssna på lugn musik en lördagskväll som denna?
Ja, det finns mycket som slår det, men jag är väldigt gripen av all förtjusning som kvällen kan erbjuda.

Det var länge sedan jag tog tag i ritandet. När det väl är lov, så tror man att det finns tid till allt. Men icke sa nicke om man sover bort de tidiga mornarna. Samt har jag ju haft det kanon mysigt. Speciellt denna helg. Lobbe, jag och Miranda har besökt varandras hem nu under fredag och lördagen och vi har haft ett väldigt skojigt "pyjamasparty" med lite rödvin, plus att se på film som Glasblåsarens barn (som är väldigt otäck) och den klassiska Grodan Boll. Den är för bra och skojig. Snart kan man nästan alla repliker. Tecknade filmer har så mycket budskap som gör att man flyger iväg i sina tankar och ibland vill man bara vara där figurerna just är. Mm, det är magiskt. En teckad film som jag snart måste se igen är Bernard och Bianca i Australien. Den är fin. Får inte glömma att min sötnöt Dani kom förbi en liten stund på fredagskvällen innan han skulle bege sig till jobbet. Han är stark som jobbar såhär om nätterna på helgerna.

Idag har jag också varit duktig. Jag rensade ur min garderob med massvis med kläder. Det behövdes tro mig. Eftersom jag har så mycket som jag kan ta på mig, så är det min specialitet att kunna riva ur allt när jag väl har klädproblem. I know, it's a girl problem!
Jag blev liten häpen också när jag väl räknade alla mina klänningar. Jag vill inte ens säga det här, men jag tappade räkningen vid 60 st. Och ja, det kommer säkert komma fler. Jag ska väl inte skämmas, för jag tycker att kläder är roligt och imorgon efter träningen ska jag sy fast ett tryck som jag har ritat på en klänning, så det kommer nog bli kalas och snuskigt snyggt. Ska faktiskt träna ute i kylan imorgon, mitt i den kalla vintern. Japp, fast på en konstgräsplan. Mm, den känslan är otroligt härlig. Så det blir att ta på sig väldigt varmt.

På tal om att rita så var det också länge sedan jag använde färg. Förutom såklart när jag ritar min kladdblommor. Jag har alltid haft lite svårt att kunna färglägga med färg, eftersom det känns som att man kan förstöra hela skissen. Men denna kväll blev lite speciell så jag passade på att använda lite färg trots allt och det blev ju rätt fint ändå. Trots att jag bara färglag bara runt kanterna. Och jag blev helt hänförd hur lite färg kan piffa upp en teckning.
Förövrigt vet jag inte vad jag ska göra mer av denna kväll. Klockan är ju trots allt efter 23.00 nu. Jag ska fortsätta längta efter Daniel och kanske se på en film eller någonting annat. Känns som att denna kvällskvist inte har så mycket att erbjuda mer, men jag vill inte gå och lägga mig än. Äsch, vi får se. Jag sitter väl kvar här ett tag till.

Annars börjar skolan igen på måndag, vilket ska bli kul. Jag ser framemot att träffa alla igen och nu till veckan har vi en massa att göra. 4 dramauppvisningar i Linköping, Finspång och i Norrköping. Kommer bli kanon kul. Jag lever ju lite för det där också. Lite repetition kommer också bli. Har en begravning att besöka också på fredag eftermiddag. Pust, det kommer bli jobbigt. Kanske lika bra att få gråta lite, eftersom jag inte har insett att han har gått bort än.

Hur kommer det sig att man oftast känner sig som kärast på fredagar? Är det för helgen väl börjar närma sig och man känner att man inte har något nyttigt att göra?
Det kände jag i alla fall förr, men nu har det omvandlats till 168 timmar och 7 dagar i veckan istället. So screw The Cure's låt - It's friday i'm in love. Det ska snarare vara varje dag.
För jag brukar fråga mig själv, what's up with my heart when it skips a beat? Och svaret som har blivit på denna frågeställning är:
Tusan, jag är kär.

Nu när man väl har lov, så känns det som att det är en helgdag varje dag. Jag har inget direkt att gå upp till på morgonen och ja, det är fantastiskt skönt. Nu har jag varit tillsammans med Miranda i 2 dagar och myst. Vi har också åkt pulka efter fyrhjulingen. Jag gjorde det klassiska att ramla av och lyckades få hela ansiktet i den kalla snön - Yes! Men jag skrattade såklart. Det var fantastiskt skoj och mycket nostalgi. Vi passade på att se Monsters Inc som är snuskigt rolig, och en självklarhet med alla dessa barnfilmer vi alltid ser att i slutändan så börjar jag töntigt snyfta och gråta. Många kan tycka det är rätt sött, men för min del kan jag tycka att jag är rätt patetisk ibland.

Trots att det är lov blir jag aldrig av med att det är träningar hit&dit, men igår efter träningen så passade jag på att åka till Dani och ha det trevligt som vi alltid har. Jag trivs trots allt bäst i hans ögon. Och nu idag när han skulle svettas på sin karateträning, så passade jag på att åka hem för att svettas på min egna träning. Jag orkar egentligen inte, men det måste göras.
Och nu till helgen får vi se vad helgen kan erbjuda. Jag är tyvärr pank som en lus, så jag vet inte vad man kan göra utan pengar. Samhället kräver en massa pengar för att man ska kunna ha roligt och det tycker jag är väldigt tråkigt. Men Miranda kanske är klyftig och hittar på något fiffigt. Hon brukar vara bra på det där. Vi vill ju trots allt in till Norrköping och gosa med Lobbe.

Nu sitter jag här i min säng och känner mig väldigt trasig.

Antar att ryggsmärtorna kommer ifrån allt körande de senaste dagarna. Klarar inte av att sitta så länge som när jag gör när jag väl kör bil. Men nu därför drog jag på min stimulator. Jag vet, det låter snuskigt, men det är gelplattor som man sätter där man har ont på huden och på det viset är det inkopplat i en liten apparat så att jag får ström. Det är smärtlindrande och nu ska jag se om det hjälper istället för alla slags mediciner jag äter. Ska jag vara ärlig, så jag känner man en aning hög av det här, eller ja, snurrig. Så.. hoppas, hoppas!Tanken att få ström i sig är lite läskigt, eller det låter i alla fall läskigt.

Sista dagen på praktiken var förövrigt väldigt kallt. Trots att jag var påpackad av en massa kläder, samt kände mig som en michelin-gubbe. Det var mest fötterna som var som is. Vi jobbade med ved. Klyvde och sågade. Jag stod mest och tittade på, plus hjälpte till då&då. Det är ju trots allt eleverna som ska arbeta. Det var ändå lite mysigt. När det väl blev fikadags drack vi varm choklad framför en varm eld, som tinade upp mig lite i alla fall. Satt och pratade och njöt av denna fina vinterdag. Imorgon börjar mitt sportlov och jag ska inleda det med jobb på dagen, sen är det träning. Jag ska också senare hem till Miranda och hennes föräldrar och mysa gärnet. Tänkte stanna där till onsdag dag eller något. Vore mysigt i alla fall att kunna inleda ett sportlov på sådant vis. Kanske ska passa på att åka pulka efter fyrhjulingen som vi alltid gjorde förr? Vi får fråga pappa Pocky väldigt snällt.

På senaste tiden har jag insett att jag är lite kär i Miranda. Mer än vad jag någonsin har gjort och nu i maj har vi 20 årsjubileum av vänskap. Rätt häftigt, eller hur? Då har vi tänkt att dra med våra närmaste på en fin, fin dag plus kväll med mat, festande och mys får vi absolut inte glömma. Det blir antagligen hemma hos Miranda ute på landet i Svarttorp. Jag längtar lite faktiskt. Känns nästan som att vi ska ha ett guldbröllop eller något. Samt kan vänskap bara mätas genom minnen och det har vi garanterat.

Denna kväll blir väldigt lugn. Blir en familjemiddag med lite rödvin såhär på en söndag. Har tänkt att försöka få med alla på ett sällskapsspel eller en väldigt bra film. Inte varje dag man gör sådant, eftersom man nästan aldrig är hemma. Tyvärr så är man tvungen att gå och lägga sig skapligt. Det är ju trots allt jobb imorgon som gäller kl. 07. 00. Pjuhu. Tycker inte om att gå upp tidigt på morgonen. Det konstiga är att jag inte har några problem att gå runt 08.00. Hur kan en timma göra så mycket?

Nu ska jag fortsätta att vara elektrisk.

Lyckorus och en stjärnklar kväll.

Jag har varit i Örebro hela kvällen och sett på bio med praktiken. Vi såg Rosa Pantern 2 av alla jädrans filmer, men jag måste erkänna att vi hade det mysigt. Jag skrattade då och då också för filmen. Det jobbiga var att få köra hem. Sitta i en bil i 1½ timme och se en tråkig väg som aldrig tog slut. Och direkt när man kom tillbaka, så var man tvungen att åka nästan samma väg tillbaka för att kunna komma hem. Men ja, nu är jag hemma i alla fall och det är trots allt skönt.

Dessa två dagar med full av en massa ledighet har varit fantastiska. Har tillbringat min tid i Norrköping tillsammans med Miranda, Lobbe, Dani och Martin, plus en massa andra. Vi festade till det, spelade Sonic och det var mycket nostalgi i det.

Fick tillbringa denna alla hjärtans dag morgon en liten stund med Dani innan jag var tvungen att åka hem och bli ansvarfull. Så jag är väldigt nöjd och belåten och kär också för den delen. Vad vore jag utan dina andetag?

Nu väntar en natt med en djup sömn som jag har längtat efter hela kvällen. Känns bara lite tomt att inte få hålla om Dani. Förövrigt känns det alltid tomt av att få åka ifrån Norrköping. Det tycker till och med både Miranda och Lobbe. Känns som att vi flyr lite från verkligheten när vi väl åker till Norrköping och vågar leva lite. Att bara få komma ifrån själva vardagen är mycket värdefullt. Men nu har jag ett sportlov att se framemot. Sista dagen imorgon på praktiken. Jag kommer att sakna det, men hoppas mycket på att få jobba där nu framöver.

Godnatt och de tre magiska orden till dig Dani.

Nu har jag fått en liten idé hur min tatuering ska se ut. Har börjat rita på den och det är tänkt att jag ska ha ett kassettband, plus min egna designade blommor och lite toner runt om. Ska lägga upp en skiss inom sinom tid när det känns som att jag är på rätt väg.
Hoppas på allt här i världen att det kommer bli bra. Tatueringar är extra svårt att göra. Usch, det är hemskt. Eftersom man alltid har en kanon bra tanke på hur det ska se ut och aldrig får man till det. Urk och åter urk. Och mitt tålamod är inte det bästa, men jag får helt enkelt kämpa så in i attan.

Kom förövrigt precis från praktiken. Har haft en bra kväll. Har hållit i en egen dramalektion i en timme, vilket eleverna ville. Så jag fick planera ihop något lite fort och så blev som det blev. Vi skrattade och hade det skoj. Själv, som är teaterapa, tycker att det vara kalas skoj verkligen. Det känns som att man ger något, samt får jag öva på att vara lite ledare. Det behöver jag verkligen. Vi har också gjort kladdkaka vilket var smaskens, samt har jag druckit massvis med kaffe. Fick också veta att om personalen får som de vill, så kommer jag bli anställd där. Och det känns ju kanon att få veta! Fick på vägen hem skjutsa hem en elev hem till Finspång, eftersom hon hade missat bussen. Och jag kan lova att det är väldigt svårt att teckna samtidigt som man ska hålla koll på när man kör. Pjuhu, men det gick ju bra.

Nu väntar en kväll framför datorn. Vill inte sova, men skulle egentligen behöva det. Trots min sovmorgon till 09. 00, så är jag super trött. Har lite att göra innan träningen imorgon. Städa, packa, plus fixa annat. Kommer bli otroligt stressigt efter träningen, eftersom jag måste först hem och duscha, göra iordning mig jätte fort och sen försöka hinna med bussen som går 22. 00 och efter dra direkt till Lobbe där alla andra väntar på mig. Men natten har mycket att erbjuda, så det är ju ingen fara. Samt har man ju en fest att se framemot på fredagen, så det kommer nog bli riktigt roligt. Två dagars ledighet känns verkligen toppen.
Imorgon är det förresten den viktigaste dagen på hela året. Mitt tilltalsnamn har namnsdag. Inte för att namnsdagar är så speciellt viktiga, men alla Evelinor ska uppskattas. Samt kommer jag säkert få något litet från mor min. Alltid lika spännande. (ler)

Nä, nu ska jag försöka underhålla mig själv genom att sitta här i min säng och surfa lite, samt att sitta och småprata på msn. Får inte glömma bort mina ducktales-avsnitt som jag alltid lyckas somna ifrån. Måste, måste se ett helt avsnitt denna kväll/natt.

Träningsvärk kommer jag ha imorgon, ack ja!

Under dagen med praktiken har jag varit långt ute på landet och varit inne i ett stall hela dagen. Jag har ridit på islandshästar och det var verkligen nostalgi. På tal om islandshästar, så tänker jag alltid på Sigor Ros och inte nog på Seabear. Och genom dessa band så tänker jag alltid på Lobbe. Vi satt och pratade om en massa gamla låtar igår kväll som påminner om saker och jag påminner honom genom att lyssna på Bon Iver : Re Stacks. Det är rätt fint att musik kan bygga minnen runt så många saker. Kan vara otroligt härliga fikastunder, picknick, en fest som var oförglömlig, skoltiden, en vän eller varför inte en jobbig period i livet. Ja, allt vad man kan tänka sig. Det häftigaste måste ju ändå vara om det påminner om en fin, fin person.

Ridningen tog förövrigt verkligen all energi ifrån mig och jag ville nästan direkt gå och lägga mig och tråna efter min efterlängtade sömn. Men hårfärgning gick allt före. Urk, vilken process det är om man ska försöka bli vacker. Först färgning, vänta 25 minuter, sen duscha och direkt efter det så ska man direkt lägga på slingor, vänta 20 minuter, och såklart duscha efter det. Som tur är blir resultatet väldigt bra och jag känner mig redan lite nyfräsch. Tänk vad småsaker kan göra. Och nu när jag känner mig lite sockersöt, så passar jag på att dricka ett glas rött och lyssna på musik. Musik kan vara det jag mest längtar efter praktiken eller efter dag i skolan.

Sätta sig i en kall bil och nynnar med väntan på att det ska bli varmt i bilen. Mm, den stunden tycker jag om på dagen. Sitta en stund för sig själv och bara njuta.

Och på tal om musik, så lyssnar jag just nu på The Hidden Cameras - Music is my boyfriend, och det leder såklart till tankar på käre Dani. Han är ju trots allt både min pojkvän och musik av alla dess toner, samt ett väldigt stort lyckorus.

Imorgon har jag praktik på kvällen, så jag har ingen aning vad jag ska syssla med under dagen. Och det är inte direkt att man kan planera något speciellt. Jag funderar på en liten sovmorgon, lyxfrukost framför tv'n och sen en hel del mys med hunden min. Jag skulle egentligen behöva plocka undan lite här runt om kring och där ingår kläder och annat dylikt.

Rita var någon vecka sen sist, så det kanske är dags att jag börja igen. Det tråkiga är att jag bara får inspiration om kvällarna och nätterna, men jag ska banne mig ge ett försök. Dagarna har mycket att erbjuda också.

Jag skulle gärna vilja ge ett försök på min tatuering, samt att börja fotografera igen.

Vinterbilder såhär vid denna tid kan man få fruktansvärt fina fotografier.

Vad många ideér jag kom nu och helt plötsligt känner jag mig stressad av allt jag vill göra. Jag kanske får ta bort min sovmorgon trots allt, eller så kommer det säkert bli att jag inte gör något av det. Skulle inte förvåna mig ett dugg, men alltid bra att ha lite ideér som susar runt i huvudet i alla fall.

Snart blir det att få se Hello Saferide i Norrköping den 18 februari. Dags att boka, innan det tar slut. Jag vill väldigt gärna se henne live igen.

Hon är trots allt otroligt mysig.

Att åka bil om nätterna är väldigt otäckt egentligen.

Speciellt om det är väldigt halt.

Men ack, vad musik kan göra det så himla mycket bättre.

Sitter och ser den långa vägen som aldrig tycks ta slut. Och samtidigt sitter man och sjunger med hela tiden. Att åka bil om natten, plus att lyssna på musik gör hela grejen så himla mycket bättre. Men denna åktur var väldigt speciell. Snön glittrade längs vägen, samt så reflekterade månens ljus i mitt ansikte. Jag kände mig plötsligt magisk och trodde nästan att bilen skulle börja flyga bland stjärnorna. Det var vackert.

Just nu lyssnar jag på The Album Leaf som verkligen sjunker in i själen på mig. Långa, långa låtar som man egentligen inte har ett hum av vad det handlar om. Det är som att man nästan flyger iväg där också.

Jag har förövrigt varit i Norrköping hela dagen med Mira, samt nu under kvällen passade jag på att äta en massa choklad, dricka kaffe, plus kramade jag på min Dani. Ska absolut inte glömma att jag kramade helhjärtat om krambjörnen Lobbe. Vi spelade tv-spel och det var inte min bästa sida. Sådana där slåss-spel får jag bara kramp av i mina fingrar, eftersom man inte alls har någon koll på vad alla dessa figurer har för special saker de kan göra. Och därför trycker man på alla knappar samtidigt och ser sedan om man gjorde något bra. Och det gjorde jag. En gång. Slog Miranda och det kändes verkligen en stor lättnad, eftersom hon alltid slår mig på tv-spel.

Tv-spel borde jag köra oftare. Det är så rackarns roligt! Jag saknar mitt Sega, (eller vad det nu heter) som jag alltid spelade Super Sonic på. Det var coolt. Speciellt när man kunde alla trixen, så att han blev sådär äckligt super bra, snabb och gul. Nostalgi, nostalgi helt enkelt.

Nu väntar en natt med fylld med sömn och förhoppningsvis med en massa mysiga drömmar.

Jag drömde inatt att jag simmade med valar. Det var helt fantastiskt. Jag hade nästan glömt bort hur det vara att drömma, eftersom det var så himla länge sedan sen sist. Jag minns inte ens min senaste dröm. Att jag drömde just inatt kan vara att jag fick hålla om Daniel och det gör mig trygg. Han har gett mig inspiration att drömma igen antar jag och det tackar jag så otroligt mycket för.

Det är egentligen sjukt häftigt hur en människa kan inspirera ens inre och hur man själv kan inspirera en annan person. Det är en häftig känsla tycker jag. Det är oftast små saker som gör så att man känner sig så otroligt speciell och uppskattad här i världen.

Inspiration har jag konstaterat är kortfattat väldigt häftigt.

Mycket, mycket häftigt.

Såhär på natten i Landet Ingenstans.

Jag sitter såhär på nattkvisten och musik-knarkar Hello Saferide.
Annika Norlin är verkligen mumma!

Egentligen skulle jag behöva sova, eftersom jag har en fotbollscup hela helgen, men jag har suttit och gjort en blandskiva till min mor med just Hello Saferide plus Säkert.
Hon börjar tycka om henne och DET tycker jag verkligen om.
Äntligen bort med hennes ungdomsår med Meat Loaf och Queen. Verkligen på tiden med lite ny musik för hennes öron!

Har förövrigt pratat med Miranda idag, som jag gör varje dag, men ändå.
Egentligen pratar vi inte om något viktigt. Det konstiga efter 20 års vänskap, så har vi alltid något att prata om. Kan prata timtals.
Jag har insett att hon är dagens vän, eller årets vän. Nej, jag måste slå till med mer. Hon är nog evighetens vän. Varje dag, varje timme, varje sekund. Hon är förbannat snygg också! Innan praktiken passade jag på att träffa min kärleksfjant Dani, så vi hann med några kramar innan jag skulle åka iväg igen. Somsagt, så har han sagt adjöken adjö till Norrköping denna helg och lämnat mig i sticket för en tv-spelshelg med grabbarna. Men jag ska väl inte säga något.. En "fotbollsnörd" som jag är tar ju alla cuper på allvar. Och detta är ju trots allt den sista och då är det extremt viktigt att göra något bra ifrån sig.

Hm, fotbollsnörd. Vad tråkigt och fånigt det låter.
Dani, du har verkligen hittat ett kärlekskap du!

Nej, nu måste jag nästan försöka hoppa till kojs och ta tag i sömnen.
Jag är ju trots allt nästan okontaktbar på morgonen.
Men somvanligt, som jag ska sova till blir det ett Ducktales avsnitt.
Jag är snart klar med serien. Men jag är otroligt sugen på att se Per Åhlins film Dunderklumpen.
Den är trots allt väldigt mysig och vem blir inte glad av låten, det blåser en storm över Jorm?
Den får mig att le och ja, det gör du också Daniel Christensen.

Jag hittade en gammal dikt som jag skrev för fruktansvärt länge sedan, när jag väl vara inne i mina vinterdepressioner. Den heter avskalningsprocessen och jag vet inte om jag ska skämmas över eller vara stolt över den.


“Jag ser hur videungens knoppar
brister till ett tunt, mjukt dun i
Landet ingenstans..

Samtidigt tog Harry Potter sitt trollspö
Och attackerade mig med en nål och en tråd.
Det skulle bli min korsett, min kevlar.
Det var likt en snörning från min hud till andra sidan
av ryggraden..
Det var första gången mina tårar föll längs min kind
av smärta.

Trädens skuggor skrattade åt mig och förvandlade
mitt ansikte till en clownmask.
Ett tecken på att jag inte fick visa mina tårar av blod
för omvärlden..

Jag blev hånad av allt slags ting.
- Älvor, feer, till och med hånad av mareldens
vackra ljus..

Men då kom du och skapade en avskalningsprocess.
Du skalade det fula av mig..

Du tog bort stygnen från min korsett, så att
jag kunde andas.. Samt drog du bort bit för bit
skalet av mitt clownansikte..

Insåg då att du gjorde mig vacker igen
för omvärldens allt slags ting.
Du skalar av det fula av mig och nu
äntligen kan jag känna glädje
i Landet ingenstans..

Du skalar av det fula..
Din avskalningsprocess..”


Hm, jag rodnar bara nu bara när jag läser igenom den.
Men på tal om denna kärleksfjant, så ska du veta att du skalar av det fula av mig.
Du kom vid en bra tidpunkt med ditt trollspö och förvandlade mig till något vackert i Landet Ingenstans.
Du är nog min fantasi.

Dödens låt.

Begravningar hit&dit.
Orkar inte med såna depressioner igen, samt orkar jag inte ens tänka på ordet död igen.
Vad innebär det egentligen?

Jag vet i alla fall vilken låt jag ska ha på min egna begravning.
Bara texten beskriver så mycket djup om allt.
Det är med Antony and the Johnsons.
Jag vet att det är för tidigt att tänka så, men det gör jag ändå.
Jag har ändå inte riktigt bestämt mig vilken låt jag ska ha med dom.
Antingen:

• Hope there's someone. (eller)
• Blue Angel.

Hope there's someone.

"Hope there's someone
who take care of me
when I die, will i go

Hope there's someone
Who'll set my heart free
Nice to hold when I'm tired"


Blue Angel.

"It's the memory of your warmth, that keeps me alive
When I'm burning
And my world's closing in

Oh, I'm on fire
Oh, I'm on fire

I hold on to a wheel of burning fear
Oh, I'm on fire"

För varje hjärtslag.

Rödvin, en tablettask, Belle&Sebastian, nya lakan, ett burr som står rakt ut, ett färgande leende, konstiga hjärtslag, ett armbandsur som håller på att gå sönder, ett tråkigt msn, en hund vid fötterna, Ducktales, kläder överallt, tända ljus, skisspennor och teckningar, plus en trött och frusen Evelina.

Tänk vad konstiga och mystiska saker man känner, samt sysslar med såhär på nattkvisten.
Jag tror att alla dessa fjärilar inte får plats i magen snart och då börjar de nästan slåss med deras vingar.
Hm, jag vet att ni tänker att det var ett jädrans tjat om dessa fjärilar.
Men vad ska man prata om när det känns som om hela världen sjunger?

Jag tror att du better come come, come come to me
och du bör springa!
Jag längtar efter dig.

Kan beskriva dig med ett gammalt uttryck från Växjö.
- Gött kött!
För det är du förbannat och det är du för varje hjärtslag.

Regnbågens färger.

Hela min kropp är full med en massa vackra färger.
Denna låt kan nog beskriva hur jag känner för en person som gör att
jag känner mig fantastiskt speciell.
En mening beskriver extra speciellt.
- I'm purple today. Bright and happy like a butterfly in the air.

Så vill jag känna varje dag och det hjälper du mig med, bara för att du är du.
Fjärilar i magen är nu 2,5 gånger 10.

Colors by Kira Willey.
"I am green today
I chirp with joy like a cricket song.
I am gray today
Gloomy and down like a morning fog.
I am orange today
Loud and messy like finger paint on the wall.
I am red today
Hopping mad like a playground ball.
I am black today
Strong and tall a great big bear.
I am purple today
Bright and happy like a butterfly in the air.
I'm a rainbow today
All the colors of the world.

I'm a rainbow today
All the colors of the world.
I'm a rainbow today. All the colors of the world are in me.

I am yellow today
I shine my light out like the sun.
I am white today
Soft and quite like new snow.
I am blue today
Calm as glass and cool like the sea.

I'm a rainbow today
All the colors of the world.
I'm a rainbow today.
All the colors of the world.
I'm a rainbow today.
All the colors of the world are in me.
All the colors of the world are in me."

Lyssna här.
http://www.youtube.com/watch?v=Ur5AYncDDE0