Hur kommer det sig att man oftast känner sig som kärast på fredagar? Är det för helgen väl börjar närma sig och man känner att man inte har något nyttigt att göra?
Det kände jag i alla fall förr, men nu har det omvandlats till 168 timmar och 7 dagar i veckan istället. So screw The Cure's låt - It's friday i'm in love. Det ska snarare vara varje dag.
För jag brukar fråga mig själv, what's up with my heart when it skips a beat? Och svaret som har blivit på denna frågeställning är:
Tusan, jag är kär.

Nu när man väl har lov, så känns det som att det är en helgdag varje dag. Jag har inget direkt att gå upp till på morgonen och ja, det är fantastiskt skönt. Nu har jag varit tillsammans med Miranda i 2 dagar och myst. Vi har också åkt pulka efter fyrhjulingen. Jag gjorde det klassiska att ramla av och lyckades få hela ansiktet i den kalla snön - Yes! Men jag skrattade såklart. Det var fantastiskt skoj och mycket nostalgi. Vi passade på att se Monsters Inc som är snuskigt rolig, och en självklarhet med alla dessa barnfilmer vi alltid ser att i slutändan så börjar jag töntigt snyfta och gråta. Många kan tycka det är rätt sött, men för min del kan jag tycka att jag är rätt patetisk ibland.

Trots att det är lov blir jag aldrig av med att det är träningar hit&dit, men igår efter träningen så passade jag på att åka till Dani och ha det trevligt som vi alltid har. Jag trivs trots allt bäst i hans ögon. Och nu idag när han skulle svettas på sin karateträning, så passade jag på att åka hem för att svettas på min egna träning. Jag orkar egentligen inte, men det måste göras.
Och nu till helgen får vi se vad helgen kan erbjuda. Jag är tyvärr pank som en lus, så jag vet inte vad man kan göra utan pengar. Samhället kräver en massa pengar för att man ska kunna ha roligt och det tycker jag är väldigt tråkigt. Men Miranda kanske är klyftig och hittar på något fiffigt. Hon brukar vara bra på det där. Vi vill ju trots allt in till Norrköping och gosa med Lobbe.