Det är rätt mysigt att åka buss.
Samt var det väldigt länge sedan man åkte skolbuss.
Det bemötande av alla andra passagerar när man väl går på bussen kan vara lite skrämmande på sätt och vis. Antingen är det mysig busschafför eller den absoluta motsatsen. I detta fall var det en tråkig kvinna i 40 årsåldern som var sur och tvär, och när man väl har besegrat den första delen och går vidare, i en fullsatt buss, och försöker leta efter en ledig plats kan vara det tuffaste och jobbigaste man vet.
Alla de blickar som följer en med en dömande blick eller så är det pojkar från högstadiet som verkar checkar in en själv. Och väl efter det så hör man lite hur de pratar om en i baksätet. Tror de inte att man förstår?

Men när man väl sitter ner i lugn&ro med hörlurarna på och sitter och tittar på allt smått ting i det fina, soliga vädret så är det verkligen super mysigt. Man sitter och tittar på en gammal tant som försöker få en bra konversation med busschaffören, samt när man väl sneglar åt ett annat håll så ser man en ung tjej sitta med mobilen och småler av alla kärlekssms hon får av någon speciell. Det gjorde så att jag log. Det var fint.
Jag var i alla fall påväg till Mirandas fina landskap, Svarttorp, som det heter.

När jag väl kommer dit så bjuder Miras mamma Maud på våfflor. Det var ju trots allt våffeldagen. Efter det tar vi en åktur till Vingåker och skulle handla lite smått och gott till kvällen, plus leta efter en mörkare hårfärg till Miranda. Ja, ni läste rätt. Miranda är lite mörkare nu och det passar henne verkligen.
När vi väl kommer hem (och ingen funnen hårfärg), så gör vi lite grönsaksstavar och doppar det i dipp och sitter och smaskar till filmen "Love Actually". Miranda kan intyga att jag grät floder så att mina tårar blev som bläck av allt smink som rann ner längs mina kinder. Åh ja. Men jag skrattade och blev arg också. Den filmen var verkligen fin. Sedan med mätta magar så skriker extramor från köket - Nu är det mat!
Bah, tänkte vi. Hur skulle vi orka? Men ja, vi tryckte i oss den goda maten och väl efter det så duschade vi och gjorde en ansiktsmask, hårinpackning och drack ett glas rött till det. En riktigt girlie girle night verkligen. Det måste vi göra oftare Purra. Men vi var inte vackra, det kan jag lova er. Vi hann med att sitta och titta på "Skatten i Träskslottet" innan vi skulle sova. Det är en riktig gammal film som Miranda och hennes syster har växt upp med. Dessvärre har jag inte hängt med på den fronten och jag har dess mer glömt bort allt. Men det var samtidigt kul, för det kändes som att man såg en film på nytt. Man kan verkligen inte tro att det ska vara en tecknad barnfilm, eftersom det svärs så mycket och det syftar på sex och en massa saker. Man skrattar. Den rekommenderar jag. Yeah!

På tal om Mirandas hårfärg, som har varit ett stort samtalsämne bland många idag, så blev resultatet rackarns kanoners. Vi blev lite besvikna när det vi väl inte hittade något i gamla Vingåker, så vi fick köra till Viberga. Vi satt där och drack en påskmust, plus åt en grodbakelse- yummy! Sedan när vi väl kom hem till mig så var det dags att börja färga. Det tog mer än två timmar och jag var väldigt trött efter allt slit. Var inte alls sugen på att åka träna efter det. Nej, usch! Men det gick väl hyfsat ändå på träningen. Jag var lite irriterad bara. Men så kan det gå om inte haspen är på? Eller vad säger herrarna Martin och Dani? *arg*

Nä, nu är det dags att sova och se på ett Thundercats avsnitt. Det går så sakta för mig, eftersom att jag alltid somnar. Men se på film innan läggdags är ett bra sovpiller, så därför ska jag utnyttja det nu. Godnatt.

I mitt förra inlägg glömde jag bort totalt att nämna att just vid den tidpunkten inlägget skrevs så var jag påväg upp mot Stockholm för att se min favorit Bob Dylan.
Det började med att far och jag åkte upp skapligt tidigt så att vi kunde träffa och krama son&storebror Petter. Malin hann vi se en liten stund innan vi skulle ta tunnelbanan in mot Globen.

Pappa och jag tog varsin lättöl där på plats, men det roliga eller det mest irriterande började redan när vi skulle köpa biljetter till tunnelbanan.
Vi köpte 8 st som vi skulle stämpla och bla bla bla. Men plötsligt vid all betalning sa mannen som stod i kassan och huttrade: "Ehh.. Hur gammal är du förresten?"
Själv så smålog jag lite och sa att jag är 20 hela år, snart 21. Efter det så låg och småskrattade mannen och typ sa: "Jaha, hehe". BAH! Det jag vill komma fram till är att alla tycker jag ser så jäkla ung ut. Jag blev irriterad, men eftersom jag är så van så skämtar jag alltid bort och skrattar åt det. Det är väl lika bra. Välkommen till Evelina's vardag. Hur lång är du, hur gammal är du? Baha, har jag ett babyfejs eller?
Usch, nu låter jag så butter trots att jag inte är det. Hehe.

Skitsamma.
För att kortfatta allt om Dylan, så tycker jag att det var helt fantastiskt. Pappa blev lite smått kär också. Det var svängigt och mysfaktorn var stor. Stjärnhimmel som bakgrund. En liten smal och emlig farbror i grå helkostym med vita stora knappar hela vägen ned. Jag får inte glömma nämna den fina bruna hatten som är väldigt typisk honom. Rösten var verkligen i form fortfarande trots att han är gammal som skrot. Han stod och blåste i sitt munspel, så att jag fick rysningar i hela kroppen och för en kort tid blev jag kär. (ta inte illa upp Dani)
Det var inget mellansnack som jag annars kan tycka är viktigt. Nej, han visste att han skulle fokusera på att leverera och det gjorde han verkligen.

Ibland kände man inte alls igen låtarna, eftersom han omdirigerar dom så himla mycket. Den absolut bästa var Like a Rolling Stone. Jag satt och väntade och väntade på att han skulle spela min absoluta favorit Dont' think twice, i'ts alright, men jag kan ju inte förvänta mig att han ska välja ut alla min favoriter av 100 tals låtar han har gjort. Nej nej, jag är nöjd. Han avslutade alltet fint med Blowin' in the wind. Jag filosoferade om efteråt att det var fint att uppleva detta med sin far och verkligen lika fint om mina vänner var med på ett hörn. Men det får bli nästa gång. Det ska inte bli "första&sista gången" grej detta. Sammanfattning med ett ord - magiskt.

Idag vaknade jag av att alla frukträden i trädgården var omstoppat av ett vitt vintertäcke. Inte minst den frusna marken.
Trots att jag längtar så mycket efter våren, så blev jag ändå väldigt glad av att man fick ta vara på den sista vintertiden. Jag kryp ner hos en sovande lilla-syster imorse för att sedan dra med henne innan frukosten på en lång skogspromenad med hunden.
Det var jätte mysigt. ´

Nu vid 2- tiden ska jag iväg till Stockholm för att sedan njuta av en Bob Dylan konsert. Ska hälsa på storebror också som har tagit ledigt från jobbet, det ska bli jätte kul.
Jga laddar lite med att se den otäcka filmen Glasblåsarens barn med syster och stressar upp mig med att jag måste hoppa in i duschen och göra mig någorlunda snygg.

Jag har annars haft en mysig helg. Lördagen blev en fest hemma hos Dani för att sedan jobba ut oss till Hugo. Dani och Lobbe dansade mest av alla. Söndagen blev lugn. Det kändes som att jag sov bort hela eftermiddagen innan jag skulle bege mig hemåt. Dani satt och gjorde annat, medan jag låg och sov i soffan. Jag vaknade av någon satt och såkikade på mig och det var ju självklart Dani. Jag gav honom ett litet leende och tänkte att allt känns så vackert just nu. Hela världen sjunger..

Jag berättade för min teckenspråkslärare, Peter, idag att jag skriver blogg. Och nu när han väl vet om det, så kommer han snoka som in i tusan. Nu gäller det att passa sig för vad jag skriver och inte gnälla allt för mycket.
Men jag ska ändå inleda med lite gnäll i mitt dagliga inlägg. Mohaha.
Egentligen är det väl inte gnäll på så vis. Jag är mest trött och nu såhär efter skolan så måste jag åka direkt till jobbet. Det tråkiga är att jag kommer komma hem så sent. Min skönhetssömn är så viktig. Men jag måste ändå erkänna att det kommer bli kul med ett nytt jobb. Det är onsdag idag också och det innebär att det blir drama på jobbet, woho!
Det blir en lika lång dag för mig imorgon också. Men jag behöver lite pengar så mycket som jag spenderar på bussresor, bensinpengar, öl och klänningar. Jag tror jag är uppe till runt 70 st klänningar i min garderob. Och jag kan lova att det är knappt att de får plats, så därför till nästa månad ska jag utöka mitt sortiment till 71 stycken istället. Jag ler när jag väl skriver det här, eller ska jag skämmas?

Min vecka blir inte så fartfylld om man bortser från skolan och jobb. Men till helgen blir det full fart igen. Fredag vet jag i och försig inte än vad som kommer hända, men lördag blir det i alla fall Baby Shower hos min klasskompis Sarah. Det är tydligen en canadensisk tradition som man ska ha innan man ska föda barn. Så ja, hon är gravid. Det blir väl lite fika och sedan ska man ge en massa presenter. Kommer bli trevligt. Tråkigt nog blir det bara en kort stund, eftersom jag har fotbollsmatch. Som tur är den i Norrköping, så det blir inte så långt att kunna ta sig från Sarah när hon väl bor där. Och efter matchen, när min kropp kommer vara helt förstörd, så ska jag ta några glas vin och lite öl, för att sedan dra mig utåt till puben Hugo's. Den här gången ska jag i alla fall ut. Det första jag ska packa med mig är plånboken. Så det kommer inte bli något "fail" denna gången Martin. Så det så.

Nej, nu är det dags att packa ihop sina saker och dra sig till jobbet.
Blir en lång färd till jobbet, men det ska bli skoj.

Jag fick en spontanenergi igår kväll efter mitt fotbollsmöte.
Jag bestämde mig för att kontakta Miranda och säga att jag åker hem till henne med hennes mamma när hon väl åkte hem från jobbet och sedan åker med tillbaka dagen efter på morgonen.
Det blev en kort, kort stund. Men det var mys.
Och trött som jag var så somnade jag somvanligt fort.
Det som var annorlunda var att vi fick hålla om en ny kropp inatt. Snarare Mira's storasyster Amanda.. Så det har varit jätte trångt inatt och jag fick ligga innerst mot väggen som jag verkligen hatar. Men vad gör man inte om man har en storasyster som är helt tvungen att sova längst ut för hennes sömnproblem?
Nu när jag väl åkte hem på morgonen så var Miranda vaken. Hon berättade att hon knappt hade sovit någonting, samt fått armbågar i sidan hela natten av oss båda. Mira berättade också att hon hade vaknat upp mitt i natten och märkt att vi alla låg sked. Jag log när hon sa det trots allt gäspande såhär på morgonkvisten.
Samt är det inte lätt att sova bredvid mig. Det kan Lobbe&Miranda intyga. Jag är tydligen en bitch när jag väl faller in i sömn. Breder ut mig och slåss för allt här i världen för att få sova. Omedvetet såklart. Jaja, vi får hoppas att Miranda fick lite sömn i alla fall innan hon ska gå upp. Hon har ju ändå ingen skola idag som en annan har. Usch, orkar verkligen inte. Vi har ändå självstudier hela dagen, plus så regnar det ute. Jag är så illa tvungen att ta bussen idag också. Inte roligt när man är van att ha en bil nära till hands. Evelina, du är så bortskämd.

Rätt skönt att det regnar på så vis, eftersom det är ett måste att all snö ska bort. Men det skulle vara en helt fantasisk dag om det var strålande sol ute, samt att det var så varmt att man kunde strunta i jackan. Jag längtar. Det blir istället att få använda sin fin, fina regnjacka istället. Inte så rackarns kul heller att gå ut och sälja jord i det här tråkiga vädret.
Urk, jag vet. Det låter lika fruktansvärt varje gång jag nämner den där satansfulla försäljningen. Tänk positivt, tänk positivt!
Och innan jag ska träffa Anna idag, så har jag tänkt att gå och klippa mig, fast bara luggen. Det behövs. Jag ser ju ingenting och jag är trött på snelugg nu.
Det är träning somvanligt idag också, plus med tanke med att det regnar och vi spelar på grus så vet jag inte om det kommer bli bra i slutändan. Det man kan konstatera är att jag kommer bli riktigt skitig, i like!

Det känns konstigt att det är lördag idag.
Det känns mer som att det inte är någon dag alls, hur man nu ska få till det. Men, det känns fantastiskt att det är söndag imorgon och man vet att man har en till ledig dag.
Kanske lördagsträningen, nu som var på kvällen, som gjorde att allt känns så konstigt idag.
Det är mystiskt i alla fall att det inte känns någonting.

Idag fick jag ta på mina nya orginella fotbollsskor till konstgräs träningen. Det var verkligen kalas och det kändes som man svävade på moln. Jag gjorde massvis med mål och gled på planen och spelade så fin, fin fotboll. Dessa skor kanske ger underverk. Jag är inte van att ha svarta skor, eftersom jag har ju ett tvång att bara använda vita skor överhuvudtaget. Kanske behövde en förändring.
Våren är äntligen påväg också. Det här har jag sett framemot i en lång tid nu och imorgon ska det bli strålande sol och lite varmare. Då kanske jag får lite mer kraft att gå ut på gatorna och sälja jord. Senare till en tidig kväll ska jag åka och kramas med Dani. Då har jag bestämt att vi ska mysa och se på film.

Nu till kvällen sitter jag på mitt rum och försöker få lite inspiration att rita lite. Och för att få inspiration lyssnar jag på gamla, gamla lugna låtar som man nästan har glömt bort. Det är sjukt fint och det ger så mycket glädje med lite nostalgiska låtar. Men jag blandar det de förglömda låtarna med att blanda med lite Bon Iver's nya album, där låten Blood Bank går om, om och om igen. Den är så fin och det blir att man flyger bort lite för stunden.

"That secret that we know.
That we don't know how to tell
I'm in love with your honor
I'm in love with your cheeks
what's that noise up the stairs baby
Is that Christmas morning"

Jag lyssnar också lite på Kent. Inte för att jag tycker att de är så jätte bra. Det är bara några låtar som har satt spår i hjärtat på mig. Och på tal om deras låt "utan dina andetag", så tänker jag på Miranda. För vad vore jag utan hennes andetag? Här om dagen när vi sågs så bjöd jag henne på fika, eftersom vi var tvungna att fira hennes resultat som hon fick på sitt prov, som just var MVG. Hon var ett poäng från att få ettt fullt resultat och hon var klart bäst i klassen. Samt så tog hon med sig några klänningar från mig som hon har sytt om. Hon är så duktig på så många, många saker.

Nu ska jag skicka snuskiga sms till Dani och sen mysa under täcket med en bra animerad film.
Godnatt.

Jag skolkade från min träning igår för att kunna umgås med Mira och Lobbe en stund på dagen, och sedan dra iväg och träffa min lilla pistagenöt Dani. Egentligen skolkade jag inte helt, eftersom jag skadade foten på den senaste matchen, samt är ryggen trasig somvanligt. Så Evelina var duktig för en gång skull och lyssna på sin kropp och sa nej till träning. Rätt stolt ändå. Och nu under denna kväll har jag fått gått runt och sålt jord. Jag vet.. Det låter tragiskt och det kan jag banne mig säga - det är DET! Min fötter var som ett isblock, fast i ett mindre format och jag ville så gärna springa tillbaka till bilen, men det tog bara stopp.
Samtidigt kan jag tycka att det är rätt trevligt att gå runt och knacka dörr och prata lite. Beror helt på vilka människor som man träffar. De mysiga tanterna är defintivt bäst, eftersom jag vet hur de ska tas. Emmy&Anna blev så imponerad hur tydligt jag pratade och hur jag skulle handskas med dom. I'm goooood!

På tal om mys så fick jag träffa mina svärföräldrar igår. Väldigt trevligt. Ska jag vara ärlig så var jag en nervösknippe innan, men det kändes ändå bra. Vi åt och mat och skrattade. De var så fina så.

Kvällen som återstår ska jag bara ligga i min säng och lyssna Antony and the Johnsons och lite Rufus Wainright. Antony kommer förresten till Way Out West och nu börjar det bli ett måste att åka dit nu i sommar. Bon Iver och många andra band kommer dit också. Måste, måste få uppleva det. Kommer bli fint.
Ska försöka se en film också som jag har lånat av Dani. En musikal som låter lovande eller ska jag se på Finding Nemo? Så bra, så bra. Har på senaste tiden tänkt så mycket på den. Ska låna in min lillasyster också. Hon får nästan börja ta betalt så mycket som jag vill ha henne här. Det är mysigt och mys ska det allt bli. Tråkiga är att hon alltid ska plugga och nu håller hon på matematik och det är verkligen inte min starkaste sida. Jag känner mig helt värdelös när hon väl frågar, frågar och åter frågar hela tiden. Det är ju trots allt 9:ans matte, lite som Matematik A som man läste på gymnasiet. Men inte tusan kommer jag inte ihåg någont sådant trams. Nej.
Matematik är skit helt enkelt. I alla fall i min värld. Men jag ska väl vara glad för att hon är så självständig och duktig i skolan. Det ska hon ha beröm för.

Imorgon är den värsta dagen på skolveckan. Det är för att vi har en lärare Krister (alias Krille-krull) och det är en gubbe som ska ta pension nu till sommaren. Han är snäll, javisst, men så förbannat långsam och har verkligen de tråkigaste lektionerna. Blir bara så långsamt. Svenska är inte min grej heller. Speciellt inte när vi håller på en massa synonymer. Mitt ordförråd och att kunna svåra, fina ord finns inte i mitt hjärnsystem. Icke sa nicke. Psykologi kan ändå vara helt okej som vi har imorgon med honom. Jag hoppas bara att vaktmästaren där uppe i himlen, eller var hans kontor nu här i världen är, så hoppas jag att han ger mig styrka. Kanske Heeman kan ge mig styrka genom hans fantastiska svärd. Det vore häftigt. Så kanske jag kan bli the most powerful woman in the universe. Magiskt.

Det var en rolig och flummig kväll i fredags. Ja, det var det verkligen.
En riktigt nostalgiknippe som var helt fantastiskt. Känns bra att få lära känna mina högstadievänner, Pauline och Sara, på nytt och jag hoppas mer än gärna att vi kommer fortsätta hänga. Dessvärre pajjade jag kvällen med att glömma leg och annat dylikt hemma i Lotorp. Urk. Det blev ingen efterlängtad danskväll på Hugo's. Men det ska inte dröja innan jag ska få göra det. Nej och icke. Mira och jag försöker koka ihop en utgång redan på fredag, eftersom det är min enda lediga dag på hela veckan från fotboll och allt annat slags ting.

Jag känner mig så nere eftersom det känns som att jag aldrig har tid att träffa mina allra käraste. Måste planera och åter planera för att få ihop det och det gör mig besvärad. Jag vill bara kunna ta allt spontant och slippa planera saker. Planera är kortsagt ett av det värsta jag vet. Det är så vuxet. Men nog om det.
Det är som det är och det blir nog bättre framöver. Just den här veckan är bara lite galen. Men det är trots allt tråkigt och det känns som att jag sviker många.
Och för att jag är deppig, så sitter jag och lyssnar på Ensamhushåll - Kärleksvisa #3.
Den är så fin. Egentligen är den inte så deppig, men den gör så att jag saknar Daniel ännu mer.
Lyssna på den, så kommer du bli kär.
http://www.youtube.com/watch?v=62fjKC6_pvM

Har spelat en träningsmatch idag i Nyköping och vi vann. Det var skoj. Men tråkigt nog skadade jag min fot, så nu är jag svullen och blå. Och ryggen är det gamla vanliga. Blir lika stel och trasig efteråt. Men träning gör mig gott enligt läkaren, samt är det en del av mig plus är det typ det enda jag är bra på. Så jag får bara bita ihop som jag har gjort 2, 5 år nu. Det är bara så irriterande.

Nu ska jag försöka sova bort min irriterande känslor och försöka bli åter den glada Evelina.
Kanske är lika bra än att sitta uppe hela natten och filosofera.

Nu har Mikael äntligen kommit hem. Han har bosatt sig hemma hos oss och jag har lämnat ut min sköna säng till de där små turtuduvorna, eftersom han har så ont i ryggen. Så jag fick tillbringa min natt i soffan, vilket är okej. Sover kalas bra. Mikael kom till mig inatt när jag låg och halvsov och frågade en smårolig grej om att det fanns plats i sängen hos dom. Men jag tackade nej, och somnade till ett Thundercats avsnitt. Även om vi tre har sovit tillsammans förr. Jag ler bara med själva tanken hur konstigt det låter.

Skola idag somvanligt och den här veckan är det massvis med tester. Det har gått väldans bra än så länge och det känns skönt. Det bästa som finns kan vara när man får beröm. Det är som små fjärilar som flaxar i kroppen och man blir helt enkelt bara så jäkla glad.
Det är fillimumma!

Efter alla tragedier så har jag en helg att se framemot. Det blir partaj på fredag. Ska bjuda med mig två gamla vänner som jag inte har hängt med på många, många år. Det blir hemma hos Dani och jag vet inte vilka mer som kommer mer än Miranda, jag, Dani, Martin, Lobbe, Pauline och Sara. Dani, blir vi fler? Tanken är i alla fall att det blir utgång. Månader sedan och jag känner att det är dags igen. Kände som att jag och Mira var stammisar på Hugo förr och det var en häftig och kalas rolig period under våren. Får inte glömma att nämna att härliga Lobbe var med och gjorde det extra häftigt bra.

Idag eller kvällen som återstår blir lugn. Ska fira lilla-syster Felicia som fyller hela 16 år idag. Kan inte förstå att tiden går så fort. Vi ska inleda grillningen, vilket är väldigt sent vad vi brukar göra. Annars brukar vi alltid börja i januari, så grillningen har jag saknat oerhört mycket. Så ikväll ska jag äta vegetariska pepparbiffar som är gjort på quorn. Otroligt smaskens! Tårta ska det också blir någon gång idag. Jag undrar när det blir? Jag ska försöka se lite Thundercats avsnitt och vila mig lite innan familjekalaset börjar. Skulle vara kul om vi körde sällskapsspel lite. Ska försöka sno till mig en öl idag också, för att jag äntligen slipper att köra på någon idag. Otroligt skönt.

Jag har äntligen fått min blandband t-shirt idag från tshirtstore idag. Den passade mig fint, fint och nu kommer Dani dregla när han väl ser mig. Var länge sedan jag kände mig såhär pass snygg. Haha.

Tragedier och åter tragedier. Jag har gråtit floder idag och varit hemskt upprörd.
Allt började med att jag fick ett samtal av en gråtande syster som berättade att hennes pojkvän Mikael ligger på sjukhuset. Orsaken var att han hade vejjat för en fotgängare i en kurva när han var påväg till jobbet. Han körde in ett dike och sedan in i ett träd.
Ingen visste någonting om hur det var med honom.
Jag grät och grät och bestämde att jag och syster Felicia skulle åka in för att titta till honom.
Att sitta och vänta, samt att inte veta någonting är det värsta som finns. Så när vi väl kom in till sjukhuset, så hade han precis vaknat och var jätte virrig. Han upprepade en massa frågor och en rejäl hjärnskakning hade han fått. Jag pratade med sjuksystern och hon sa att minnesförlusten skulle snart försvinna.

Det läskiga är att han inte kommer ihåg någonting från gårdagens kväll och minns inte alls att Felicia hade varit där. Han var i alla fall glad att vi kom dit och hälsade på.
Jag var tårögd hela vägen dit och när jag väl såg honom ligga där så var jag nära att börja storgråta igen. Precis som jag gjorde i skolan.
Läget verkade i alla fall helt okej när vi väl var där, men nu under kvällen fick vi ett samtal från hans pappa och han sa att det har blivit värre. Jag är helt förstörd och undrar hur det här kommer sluta. Han har svåra smärtor i ryggen plus blir minnet bara sämre och sämre.
Fick höra att han hade satts sig upp i sängen och bara tittat ut på ingenstans. Man fick ingen kontakt med honom på ett tag. Det gör mig rädd. Jag har inte varit såhär rädd på länge.
Jag orkar inte med några tragedier. Nej, jag orkar inte.

När jag väl trodde att läget var stabilt så passade jag på att träffa min sparv Elin som var hemma under dagen för att sedan åka hem till Växjö igen. Vi käkade lunch och kramades sedan hejdå i snöovädret på Vibergas parkering. Det var fint.

Nu sitter jag här i min säng och dricker vin med en sjudundrans ryggvärk och vill bara dricka bort all smärta och allt gråt. Känner mig nästan som en suput. Jag sitter ritar också, men det är mest sorgsna saker. Sitter här uppe trots att vi har främmande där nere. Jag är bara så fruktansvärt orolig. Jag hatar att gråta.
Jag ska in dit imorgon igen och se efter hur det är eller så åker jag efter skolan.
Nu återstår det bara en kväll med sorgen musik och dricka mig full på vin.
Smärtan ska bort och jag känner mig deprimerad.
Önskar att jag hade någon att krama om. Och åter..
Jag hatar att gråta.