Det var en rolig och flummig kväll i fredags. Ja, det var det verkligen.
En riktigt nostalgiknippe som var helt fantastiskt. Känns bra att få lära känna mina högstadievänner, Pauline och Sara, på nytt och jag hoppas mer än gärna att vi kommer fortsätta hänga. Dessvärre pajjade jag kvällen med att glömma leg och annat dylikt hemma i Lotorp. Urk. Det blev ingen efterlängtad danskväll på Hugo's. Men det ska inte dröja innan jag ska få göra det. Nej och icke. Mira och jag försöker koka ihop en utgång redan på fredag, eftersom det är min enda lediga dag på hela veckan från fotboll och allt annat slags ting.

Jag känner mig så nere eftersom det känns som att jag aldrig har tid att träffa mina allra käraste. Måste planera och åter planera för att få ihop det och det gör mig besvärad. Jag vill bara kunna ta allt spontant och slippa planera saker. Planera är kortsagt ett av det värsta jag vet. Det är så vuxet. Men nog om det.
Det är som det är och det blir nog bättre framöver. Just den här veckan är bara lite galen. Men det är trots allt tråkigt och det känns som att jag sviker många.
Och för att jag är deppig, så sitter jag och lyssnar på Ensamhushåll - Kärleksvisa #3.
Den är så fin. Egentligen är den inte så deppig, men den gör så att jag saknar Daniel ännu mer.
Lyssna på den, så kommer du bli kär.
http://www.youtube.com/watch?v=62fjKC6_pvM

Har spelat en träningsmatch idag i Nyköping och vi vann. Det var skoj. Men tråkigt nog skadade jag min fot, så nu är jag svullen och blå. Och ryggen är det gamla vanliga. Blir lika stel och trasig efteråt. Men träning gör mig gott enligt läkaren, samt är det en del av mig plus är det typ det enda jag är bra på. Så jag får bara bita ihop som jag har gjort 2, 5 år nu. Det är bara så irriterande.

Nu ska jag försöka sova bort min irriterande känslor och försöka bli åter den glada Evelina.
Kanske är lika bra än att sitta uppe hela natten och filosofera.