Att åka bil om nätterna är väldigt otäckt egentligen.

Speciellt om det är väldigt halt.

Men ack, vad musik kan göra det så himla mycket bättre.

Sitter och ser den långa vägen som aldrig tycks ta slut. Och samtidigt sitter man och sjunger med hela tiden. Att åka bil om natten, plus att lyssna på musik gör hela grejen så himla mycket bättre. Men denna åktur var väldigt speciell. Snön glittrade längs vägen, samt så reflekterade månens ljus i mitt ansikte. Jag kände mig plötsligt magisk och trodde nästan att bilen skulle börja flyga bland stjärnorna. Det var vackert.

Just nu lyssnar jag på The Album Leaf som verkligen sjunker in i själen på mig. Långa, långa låtar som man egentligen inte har ett hum av vad det handlar om. Det är som att man nästan flyger iväg där också.

Jag har förövrigt varit i Norrköping hela dagen med Mira, samt nu under kvällen passade jag på att äta en massa choklad, dricka kaffe, plus kramade jag på min Dani. Ska absolut inte glömma att jag kramade helhjärtat om krambjörnen Lobbe. Vi spelade tv-spel och det var inte min bästa sida. Sådana där slåss-spel får jag bara kramp av i mina fingrar, eftersom man inte alls har någon koll på vad alla dessa figurer har för special saker de kan göra. Och därför trycker man på alla knappar samtidigt och ser sedan om man gjorde något bra. Och det gjorde jag. En gång. Slog Miranda och det kändes verkligen en stor lättnad, eftersom hon alltid slår mig på tv-spel.

Tv-spel borde jag köra oftare. Det är så rackarns roligt! Jag saknar mitt Sega, (eller vad det nu heter) som jag alltid spelade Super Sonic på. Det var coolt. Speciellt när man kunde alla trixen, så att han blev sådär äckligt super bra, snabb och gul. Nostalgi, nostalgi helt enkelt.

Nu väntar en natt med fylld med sömn och förhoppningsvis med en massa mysiga drömmar.

Jag drömde inatt att jag simmade med valar. Det var helt fantastiskt. Jag hade nästan glömt bort hur det vara att drömma, eftersom det var så himla länge sedan sen sist. Jag minns inte ens min senaste dröm. Att jag drömde just inatt kan vara att jag fick hålla om Daniel och det gör mig trygg. Han har gett mig inspiration att drömma igen antar jag och det tackar jag så otroligt mycket för.

Det är egentligen sjukt häftigt hur en människa kan inspirera ens inre och hur man själv kan inspirera en annan person. Det är en häftig känsla tycker jag. Det är oftast små saker som gör så att man känner sig så otroligt speciell och uppskattad här i världen.

Inspiration har jag konstaterat är kortfattat väldigt häftigt.

Mycket, mycket häftigt.