Jag älskar att titta runt på internet efter en massa fin konst av illustratörer. Det ger mig mycket inspiration. Det är framförallt en illustratör som jag verkligen har fastnat för sedan länge vid namn Åsa Arnehed. Det är så fint ritat med smala linjer. Gå in och kolla vettja på hennes sida http://www.arnehed.com/
Jag lovar att du kommer falla för henne, för det har jag redan gjort.
Till exempel med den här bilden får man se att hon blåser kärlek på honom mot hans kind. Jag tycker att det är fint och lite magiskt på något vis. Jag får den känslan av jag vill blåsa kärlek på Danis kind, varje dag, varje timme och varje sekund.
Mm, den här bilden gör mig småförtjust och lycklig av allt slags ting.
På tal om lycka så gjorde Lobbe mig mycket lycklig såhär på kvällskvisten.
Han skickade alla Jumpers skivor och de är förbannat bra fortfarande. Det är så mycket nostalgi i det här. Dessa har följt med mig under hela 90-talet bland tårar, motgångar och många fina stunder. Jag kommer ihåg som igår när jag uppträdde på musiklektionen i 9:an med låten I vårt kvarter med just dessa. Jag levde in i stämningen, plus fick jag ett bra betyg. Och när jag väl tänker efter så vet jag inte varför min musiklärare tyckte om det jag gjorde, eftersom jag inte kan sjunga. Det var ett slags test att man antingen skulle spela ett instrument eller sjunga en sång. Jag tog sången, eftersom jag inte kommer ihåg hur man spelade saxofon just vid den tiden. (och det kan jag inte fortfarande)
Förövrigt är jag rätt trasig, mer än någonsin, efter träningen på konstgräsplanen i Norrköping. Inte van vid att få en hel snöstorm i ansiktet när man springer efter en boll. Det var trots allt skoj, men jag har både fått en blånagel plus så frös jag så in i norden. Framförallt i fötterna. De var bokstavligen is. Så det blev att åka hem fort som ljuset, för att hoppa in i en varm dusch och sedan krypa ner i sängen. Väldigt skönt. Det kommer bli en tidig kväll för mig också. Jag måste försöka ändra tillbaka dygnet, så att jag kommer i balans igen. Skolan börjar trots allt imorgon och då blir det att gå upp 06.15, vilket jag hatar. Bortfrån den tidiga morgonen, så kommer det bli fantastiskt kul att få träffa alla igen.
En liten sångsnutt av Jumper
"Om vi håller om varandra så kommer tiden att stanna.
Om vi håller om varandra en liten stund att andas.
Om vi håller om varandra så kommer tiden att stanna.
Om vi håller om varandra så kommer vi förvandlas."
Jag vill hålla om dig Dani.
1 kommentar:
Då är vi två! Tur för mig som redan kan krama mig liksom! ;)
Emopandan är min låtsas-Evelina när du är borta. Han är lite bortskämd just nu.
Skicka en kommentar