Idag vet jag inte riktigt hur jag ska må.
Innerst inne är jag nedstämd, men utåt är jag den gamla glada Evelina.
Clownmasken har varit på hela dagen, men trots det har många klasskompisar påpekat mitt dystra jag. Jag tycker inte om att vara nedstämd. Det passar inte in på mig riktigt.
Men clownmasken hjälper mig under de kommande tiderna och snarast kommer det bli någorlunda bra igen. Det gör så förbannat ont i hjärtat, men jag har insett och accepterat att det får göra ont.
Det var kärlek. En liten stund i alla fall.

Det blir inte bättre att börja med en dag när en lärare kommer fram och säger att vi har testvecka. Så första lektionen började vi med prov och det kommer vi ha varje dag nu. Baha! Det kan bli lite surt känner jag. Får bita ihop&försöka vara den där positiva solstrålen som Lobbe tycker jag är bra på. Men ibland kan det allt ta emot och vara den positiva, för det finns negativa saker i min värld också. Och på tal om den där clownmasken så hjälper den med i detta sammanhang.
Jag kunde i alla fall dra lite på smilbanden när det väl blev drama sistalektionen. Vi lekte och levde ut. Drama är det bästa ämnet jag vet och jag älskar att försvinna lite ett tag från min omvärld. Att få leva in i fantasin.
Somvanligt är mitt schema fullspäckat hela veckan och inte minst helgen. Match på lördag och sen födelsedagskalas. Sen på söndag, bakfull som jag kommer vara, ska vi jobba för våra sponsorer och göra något. Kommer inte ihåg vad just nu och senare på eftermiddagen ska jag åka till Linköping för att se mitt gamla lag, Östers IF, spela mot Kenty. Det ska bli kul. Då ska jag krama på alla.

Det glädjer mig också att jag har sovmorgon imorgon. Det ska bli super duper skönt.
Då kan jag ta vara lite på kvällen som jag annars inte kan göra.
Kanske är det dags att göra min clownmask lite genomskinlig eller varför inte helt ta av den?
Här, på mitt rum, i min fantasi kan jag vara den riktiga Evelina och inte minst få känna några tårar sakta dra sig ned längs min kind. Det skulle vara lite befriande.