Det är skönt med påsklov. Slippa stiga upp så tidigt på mornarna.
Till exempel igår träffade jag "gänget" där Lobbe, Mira, Martin, Dani och jag ingår.
Vi spelade kort och drack vin. Passade också på att springa till "Donkan" för att ta en saftig och god glass med jordgubbstopping. Det var smaskens. Dani och jag kom hem två på natten och var väldigt trötta efter en halvtimmes promenad hem till honom. Som tur var det friskt och skönt väder, så det gjorde absolut ingenting. Det var mysigt.
Jag fick sova länge också. Det var väldigt länge sedan.

Jag har jobbat och slitet idag på jobbet. Eller slitet har jag väl knappast gjort, men det är hårt att jobba med ungdomar ibland. Vi stack och käkade glass, smaskens smaskens! Jag har konstaterat att glass är godare än allt godis. Kan inte få nog av det, plus är det också ett riktigt härligt vårtecken.
Trots mitt påsklov så har jag ändå plugg att göra, träningar, matcher och jobb.
Men imorgon är jag ledig på dagen tills kvällsträningen och då ska jag ta bilen till Svarttorp och mysa med Miranda. Mycket, mycket trevligt. Ska försöka åka så tidigt som möjligt så att vi får mycket tid tillsammans.

Annars så gör jag inte så mycket just nu. Jag inväntar min nattsömn med att ligga här i min säng och lyssna på The New Pornographers. Låten "Adventures in Solitude" är ett måste att lyssna på. Så mycket mys i den låten. Sitter också och har en konversation med min fina Lobbe. Han känner sig ensam och det gör jag också. Tänk om man alltid fick stanna för alltid i sina Norrköpingsstunder. Man blir helt tom när man väl åker tillbaka igen. Det känns nästan som två världar.
Sitter och surfar på ansiktsboken också och där kom det upp om nya saker andra har gjort, och där bland annat så visade det sig att några vänner hade blivit ett fan av den gamla serien "Dinosaurs". Minns ni den? För min egna del, så tyckte jag att det var fruktansvärt läskigt. Likaså med serien Alf. Jag ryser när jag väl får bilder upp i huvudet. Urk och åter urk. Figurerna är verkligen otroligt läskiga. Och när jag väl tittar igenom det nu efter såhär många år sedan, så får jag fortfarande hemska kalla kårar. Blä!

Jag fick upp en tanke förut om jag verkligen har förstört min nattsömn med detta. Tänk om jag drömmer otäcka drömmar? Det har hänt en gång förut. Jag hoppas verkligen inte det. Och om det blir så, så vet jag inte hur jag kommer reagera. Jag kommer säkert gråta. För ärligt, så är det här en stor skräck för mig.
Bah! Lobbe skulle eller borde vara här, så kan vi båda vara ensamna och ledsna tillsammans. Plus att känna skräcken tillsammans. Men vem vet, han kanske tycker det är bra?
Hm.